Dilemma!
Förhållande har tagit en annan väg nu sen sist jag skrev, det känns verkligen jättebra. men som i alla bra förhållanden finns det alltid något litet som stort som kan ställa till problem.
Mina dagdrömmar om att äntligen få göra sig fri och flytta härifrån kommer no ginte kunna bli verklighet, äntligen när jag hittat styrka och kraft att öppna fler dörrar så slår dom igen direkt.
Pojken kan/vill inte flytta pågrund av ett jobb som påbörjas nu i årsskiftet.
Vill inte ha något distans förhållande med honom. Frågan är jobbig, ska jag tänka på mig själv och skaffa jobb och flytta där jag kommer må dåligt utan honom? eller ska jag stanna kvar och aldrig få komma härifrån bara för att få var ahonom nära?
Shit det är svårt! Egentligen är det itne det för jag vill ju leva med honom, men samtidigt han har ju fått flytta runt han har fått se andra saker träffat andra människor än de befängda kalmarriterna.
Okej om han skulle göra någon tjänst utomlands 2-3 månader då kunde jag få flytta dom månderna bara för att känna stadslivet av en annan stad. Men då menar jag en tjänst där det inte finns flickor!
hahaha, JAg älsakr honom och vet att han älskar mig men förtroende ligger forf. och även om jag skulle lita 100 procentigt på honom vilket jag vill göra, så kommer jag vara rädd i allafall.
Vill inte bli lämnad av den mannen jag funnit att älska! Mjau vad svårt allt är.
men men det är väl en fråga som jag kommer skriva mer om, har ju faktiskt sagt att jag ska forts. söka jobb. får se om jag fått något innan oktober är slut.
För övrigt så känns allt bra, vi har lite olika sätt att se på flytt och när det ska hända, alltså flytta ihop.
Men som sagt jag ska ändra på mig nu och försöka tänka framåt och att vi behöver inte göra allt som jag vill utan vi måste möta halvvägs. Igår pratade han om inreda sin lägenhet och det stack i hjärtat och för någon vecka sen skulle jag nog börjat gråta och känt att nej detta är hans lägenhet. och det kommer förbli så mer än ett bra tag till. Men jag måste hålla ut, måste hämta andetagen lite till och samla mig. Han har sin vilja och jag har min. Och som jag lärt mig genom livet man kan inte få allt.
Kanske blir bättre om jag börjar med att sluta dagdrömma om vår lägenhet hur den skulle kunna se ut, hur det skulle kännas när han kom hem från jobbet, m han någon gång skulle laga mat för mig efter jobbet så som han gjort för andra, vilken helt annan gemenskap vi skulle få, hur tryggt det skulle kännas att dela något så värdefullt för mig med honom, hur pass mkt bättre/bra vårt förhållande skulle bli.
Måste helt enkelt sluta tänka så, ska fråga honom nu i helgen om en sak, hoppas han ställer upp på det. kanske skulle det bli lite lättare då! Men vi får se, jag tar inget för givet längre. Bara dumdristighet. Sm ajg har varit ledsen när han inte tagit sig tid och pillat i mitt hår, men jag orkar nte bry mig längre vi har det så bra i allafall, inatt vaknade han smekte mig i håret i 2 sek, kändes underbart, sen somnade han. Istället för att bli ledsen så fick jag ett leende på läpparna o tänkte på hur trött han måste vara. no big deal! Och det kändes skönt som bara den. han är värd det bästa och tänker ge honom allt det bästa i forts.
Får se har lite planer om vad komma skall ifall vi ska bege oss utomlands, kanske blir det en sista minuten nu i slutet av spetember därefter åker vi till hans stuga i oktober,november och sen vid nyår kanske det blir en längre resa på 2 veckor.. Men vi får se dagdrömmarna och planerna är många, men vet att bara mindre än hälften kan genomföras.. Men kanske kan jag få genomföra det andra nder vårt liv tillsammans..
nej nu ska jag sluta vara glad och tänka på att jag hittat rätt m.m. nu ska jag käka lunch med mor min och göra mig i ordning och blir irriterad på henne! Men så svårt att sluta vara glad nu när han ringde över lunchen.. åååh plutten min!!
ha det bäst allihop!
*Diamonds are a girls´best friend*
Mina dagdrömmar om att äntligen få göra sig fri och flytta härifrån kommer no ginte kunna bli verklighet, äntligen när jag hittat styrka och kraft att öppna fler dörrar så slår dom igen direkt.
Pojken kan/vill inte flytta pågrund av ett jobb som påbörjas nu i årsskiftet.
Vill inte ha något distans förhållande med honom. Frågan är jobbig, ska jag tänka på mig själv och skaffa jobb och flytta där jag kommer må dåligt utan honom? eller ska jag stanna kvar och aldrig få komma härifrån bara för att få var ahonom nära?
Shit det är svårt! Egentligen är det itne det för jag vill ju leva med honom, men samtidigt han har ju fått flytta runt han har fått se andra saker träffat andra människor än de befängda kalmarriterna.
Okej om han skulle göra någon tjänst utomlands 2-3 månader då kunde jag få flytta dom månderna bara för att känna stadslivet av en annan stad. Men då menar jag en tjänst där det inte finns flickor!
hahaha, JAg älsakr honom och vet att han älskar mig men förtroende ligger forf. och även om jag skulle lita 100 procentigt på honom vilket jag vill göra, så kommer jag vara rädd i allafall.
Vill inte bli lämnad av den mannen jag funnit att älska! Mjau vad svårt allt är.
men men det är väl en fråga som jag kommer skriva mer om, har ju faktiskt sagt att jag ska forts. söka jobb. får se om jag fått något innan oktober är slut.
För övrigt så känns allt bra, vi har lite olika sätt att se på flytt och när det ska hända, alltså flytta ihop.
Men som sagt jag ska ändra på mig nu och försöka tänka framåt och att vi behöver inte göra allt som jag vill utan vi måste möta halvvägs. Igår pratade han om inreda sin lägenhet och det stack i hjärtat och för någon vecka sen skulle jag nog börjat gråta och känt att nej detta är hans lägenhet. och det kommer förbli så mer än ett bra tag till. Men jag måste hålla ut, måste hämta andetagen lite till och samla mig. Han har sin vilja och jag har min. Och som jag lärt mig genom livet man kan inte få allt.
Kanske blir bättre om jag börjar med att sluta dagdrömma om vår lägenhet hur den skulle kunna se ut, hur det skulle kännas när han kom hem från jobbet, m han någon gång skulle laga mat för mig efter jobbet så som han gjort för andra, vilken helt annan gemenskap vi skulle få, hur tryggt det skulle kännas att dela något så värdefullt för mig med honom, hur pass mkt bättre/bra vårt förhållande skulle bli.
Måste helt enkelt sluta tänka så, ska fråga honom nu i helgen om en sak, hoppas han ställer upp på det. kanske skulle det bli lite lättare då! Men vi får se, jag tar inget för givet längre. Bara dumdristighet. Sm ajg har varit ledsen när han inte tagit sig tid och pillat i mitt hår, men jag orkar nte bry mig längre vi har det så bra i allafall, inatt vaknade han smekte mig i håret i 2 sek, kändes underbart, sen somnade han. Istället för att bli ledsen så fick jag ett leende på läpparna o tänkte på hur trött han måste vara. no big deal! Och det kändes skönt som bara den. han är värd det bästa och tänker ge honom allt det bästa i forts.
Får se har lite planer om vad komma skall ifall vi ska bege oss utomlands, kanske blir det en sista minuten nu i slutet av spetember därefter åker vi till hans stuga i oktober,november och sen vid nyår kanske det blir en längre resa på 2 veckor.. Men vi får se dagdrömmarna och planerna är många, men vet att bara mindre än hälften kan genomföras.. Men kanske kan jag få genomföra det andra nder vårt liv tillsammans..
nej nu ska jag sluta vara glad och tänka på att jag hittat rätt m.m. nu ska jag käka lunch med mor min och göra mig i ordning och blir irriterad på henne! Men så svårt att sluta vara glad nu när han ringde över lunchen.. åååh plutten min!!
ha det bäst allihop!
*Diamonds are a girls´best friend*
Kommentarer
Trackback