Fast i nuet!

Det har varit tumult nu i en veckas tid, vilket har varit grymt jobbigt! Pojken och jag tjafsar och vet väl inte vart vi står. Allt jag vet är att vi båda vill fixa detta. Han är mannen med det stora D.et mannen jag inte vill släppa, känns lustigt att jag känner s efter så kort tid och med tanke på omständigheterna. Men ja jag vill leva med honom helt enkelt!

Känns som jag är fast i nuet dock, visserligen är det ju i nuet man ska leva. Men det jag menar är att jag tänker på samma saker dag efter dag, reagerar likadant på samma saker, tänker i samma banor..känns som jag inte kommer någon vart.

Hoppas jag får jobb snart så att jag kan få en lägenhet.. Håller på att bli knäpp att 1½ boende mår inte bra av det känner mig vilsen i mig själv. vilket resulterar i att jag blir osäker på vem jag är och vart jag står, vilket för följderna att mitt fröhållande försämras varje dag. Hoppas som sagt att min tid också kommer...

Runt midsommar och någon vecka innan kändes allt toppen, gick på rosa moln och kände mig uppskattad och nykär. Nu är jag bara fast i en mörk tunnel och skulle vilja backa tiden tillbaks till midsommarhelgen, och några av de veckor som följde... Vill uppleva förälskelsen igen!

Den 12:e augusti var jag på födelsedagsfest på söder jättetrevligt, och vi satt och snackade om förhållande och om jag skulle känna mig nykär efter 5 år med samma person jag svarade ja. Vilket idiot man är om det nykära försvinner efter 1-2 månader så kan man ju inte känna det efter 5 år. Rent önsketänkande.

ska nog bli djupt religiös och be Gud om hjälp.. För nu vet jag varken ut eller in!


*diamonds are a girls´ best friend*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback