Man får ta en dag i taget...

Livet är en stor gåta, jag undrar när jag får svar vad allt går ut på och om man någonsin får reda på det.
Tumullten som har varit har tagit fruktansvärt hårt på mig och först nu har gråtit nu den senaste veckan. Mår inte alls bra, känns som jag håller på att kvävas. jag trivs inte med mig själv och jag har fått pojken min att gå in i sig själv. Allt känns verkligen skitjobbigt! Vad ska jag göra?
Ska ringa psykologen imorrn, ringde idag men jag skulel ringa illbaks vid 11 imorgon för att få en tid. Så jag hoppas att jag får någon tid snart att prata av mig lite och få råd om hur jag ska göra.
Önskar jag kunde diskutera med min pojkvän men känner mig som värsta monstret, har tagit bort mig själv och tydligen tagit fram ett monster... 

men man får väl ta en dag i taget och se hur allt löser sig!
just nu vill jag bara känna hans armar runt mig och låtsas att allt annat försvinner.. 
Men ja drömma går ju...

Sköt om er


*diamonds are a girls´ best friend* 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback